vänder på ångest,

Hur kan den aldrig bara få nog och ge upp. Eller är det ens meningen att alla skall må bra. Tänker att pressen på att må bra är rätt så tung. Utvecklas och förnyas, bli nästa (och bästa) versionen av dig själv. Men det kanske bara finns en version som är luggsliten men ändå helt OK.
04.09.2018 kl. 01:19

It's not the first thing that you wanna know,

Första riktiga regndagen som jag kan minnas denna helt sinnesjukt fina sommar tvåtusenarton. Tror en kommer leva en god stund på hur bra det har varit. Befinner mig i Ekenäs, har haft en otippat trevlig kväll med en gammal vän & kanske nya vänner. Dansat och skrattat på det där trevligt euforiska sättet. Även om det senaste jag skrev här var ganska sorgligt så känns livet väldigt bra ändå. Har hängt en del med en ny knäpp fin person som bara dök upp från ingenstans. Vissa saker går tydligen inte riktigt att styra över eller kontrollera. Skönt att livet är så ändå, för även om jag står stilla i en semester suddighet så vet jag att hösten kommer att bli bra den med. Stora projekt skall genomföras på jobbet och tid skall spenderas med bara personer jag tycker om. Skövde har nämligen äntligen visat sin goda sida för mig.

 

12.08.2018 kl. 18:07

du bad mig ta kärlek lätt som en vind,

Det tar emot att skriva ner det jag har på hjärtat. Har alldeles nyss, närmare bestämt iförrgår avslutat något som funnits i 4 år. Det är inte vi längre. Har svårt att avgöra om det känns okej eller om kriget i mitt huvud inte börjat än. Klamrar mig fast vid ett hopp om att göra slut är rätt just nu för att ha en chans att hitta tillbaka i framtiden. Det är väl kanske sådant en gör för att överleva när en älskar någon men det går inte. Juni lider mot sitt slut, tiden går fort fort. Snurrar som en äcklig karusell. Känner mig avig och tom. Längtar bort en stund.

30.06.2018 kl. 13:12

ett ärligt inlägg om vardag och ingenting

Förkyld, stannade hemma från jobbet och kanske helt klokt då mitt tåg går 07:26 imorgon med riktning Stockholm. Skall åka hem till Finland över påsken och fira med familj och vänner. Hoppas på goda minnen på lördagen då vi skall kolla på Trainspotters i Billnäs Karis. Fan vad jag känner uppskattning över Nyland och Raseborg at the moment, tänk att folk orkar ordna såna här evenemang där. Det är riktigt bra! Och ja annars också bara få vara någon annanstans en stund. När jag är förkyld upphöjs min kroppsångest i flera hundra procent, känner mig så dålig och hatar min mage så mycket. Det är som en extra liten del i min hjärna där någon elak bor som bara vill att jag skall må dåligt över mina dumma beslut och över att jag inte tar hand om mig själv tillräckligt bra. Oroar mig för flytten och att vara ensam, eller själv igen. Bygga nytt igen. Hoppas så att det blir bra. Och att medicinen snart balanserar upp mig.

29.03.2018 kl. 14:48

jag var bara inte gjord för dessa dar,

Befinner mig i någon form av eventuellt break up och ett sista försök att rädda något som kanske inte går att rädda. Är ihop paketerad och bortskickad till februari tvåtusenfjorton. Repeterar gamla misstag tydligen, trodde jag hade blivit klokare. Tror min ålder också skrämmer mig för borde vara "figured out" nu. Men istället skall jag bo själv igen och kanske lämna den person jag trodde framtiden hade menat för mig. Alltså djup suck för att jämt vara en så oklar person. Kan dock call bullshit på att det skulle finnas något som heter soulmate och the one. Det är fan den trögaste jävla normen vi blir matade med.
11.02.2018 kl. 23:21

something is taking over me,

Snörvlar efter en film som kröp under huden på mig.
Googlar på kristaller & stenar, tänker det kanske vore smart att köpa en sten som ger någon form av energi.
Sedan tänker jag att knappast löser en liten sten mina knutar.
Lyssnar på något helt nytt och tycker det är fint.
Har för länge sedan tröttnat på att vara vilsen.
Jag har accepterat läget nu men är också rädd, för det är ju bara ett liv (vad en vet om) Vill hinna bara.

Imorgon är bästa dagen på veckan för då får jag sitta på hästryggen<3
 

20.01.2018 kl. 00:04

en parentes,

Önskar detta blir året då folk slutar skriva saker som
"vi satt uppe hela natten och diskuterade viktiga saker"
"vi skålade i cava och dansade oss svettiga hela natten"..
OCH SÅ VIDARE.

Jag vet en kanske gör dessa saker (har själv troligen skrivit så någon gång) men är det inte lite färdigt nu?

Jag har legat och fisit på soffan med sjätte säsongen New Girl på Netflix och varit bakis efter att jag druckit 3 stackars rusmedelsdrycker i helgen. Tjofräs!

08.01.2018 kl. 14:45

nytt år nytt liv eller något sådant,

2018 hej på dig.

I huvudet formar sig idéerna sakta mak.
Säger vissa av dem högt flera gånger.
Börjar tro på dem lite mer själv.
Inser saker, glömmer bort och inser igen.
Att leva i nuet har aldrig varit min starka sida,
men i år kanske? Åtminstone stanna upp och vara okej.
Läser årshoroskop, må stjärnorna och planeterna visa.
Haha, fast nej men det är kul att läsa sådant och tro på dem.
Jag vill bli snällare mot mig själv i år.
Och jag vill vara mer ihop med de människor som gör
mig glad och som stärker mig och mindre med resten.
Typiska klyschor kanske men fortfarande viktiga sådana.

1 januari spenderades utan baksmälla och med trevligt
sällskap i form av Mai & Stefan som bjöd på mat <3

01.01.2018 kl. 23:30

mitt musikår 2017 är skämmes,


Alltså vah?! känner jag bara med min Spotify summering. Ed Sheeran?Jag har kanske lyssna på 1 eller 2 låtar med honom.Tove Lo fattar jag och såg henne även live i år<3 Maroon 5 är nästa STORA frågetecken, cold är den enda låten jag lyssnat på i år (som finns på min mest spelade lista tydligen) Drake är också små udda, vet inte ens vilken eller vilka låtar.. Kings of Leon är dock förevigt i mitt hjärta så det är okej.

Låtarna känns väldigt fest-peppiga & sedan Hard times som räddat mig några gånger när livet känts piss. Haha alltså 5 fine frokner jag orkar inte, Skam nörderiet på sin topp.

Nästa år får bli mera underground, för herregud är jag en person som mest lyssnar på Pop?

20.12.2017 kl. 21:24

varifrån kom alla denna press?

Jag har definitivt ökat nivån på vad som räknas som en bra prestation. Jag var inte särskilt prestationsinriktad när jag gick i skolan, det var liksom aldrig så viktigt för mig utan så länge jag var godkänd och uppåt var det bra. Men nu är det något helt annat. Hade ridlektion på lördagen och kände mig verkligen usel efter den. Fick inte ihop hästen och skumpade runt i traven, jätte ograciöst samt tappade stigbyglarna heeeela tiden. Kändes som det var första gången jag red och var så sur efteråt. Det sjuka med allting är att detta var 9onde gången jag red lektion. 9onde gången! Jag hade en häst jag aldrig ridit och vi skulle hoppa vår första bana och jag kom igenom den. Men nej varför se det som gick bra när en kan se allt som gick dåligt? Orka med sig själv ibland. Samma prestationskrav ligger på andra saker också har jag märkt men ridningen lyser som det tydligaste exemplet. Kom ner på jorden?

27.11.2017 kl. 20:28

vardagstankar om hästar och ja.. livet?

Okej nu så. Jag vill verkligen börja skriva igen, för även om jag någonstans konstaterade att det intresset inte är på nummer ett (om ens nummer två) så tycker jag det är roligt att filura på texter och helt enkelt skriva av mig. Och ratata kommer jag aldrig tröttna på, det är som en port till finlandssvenskheten och ett tryggt fritt rum att vara i. No judgements liksom och vettiga diskussioner (har jag upplevt ivf) om någon tycker olika.

Så var befinner jag mig då? Jo i en vardag där jag jobbar mestadels kvällar och har sällan tid att träffa någon överhuvudtaget förutom min sambo. Men på jobbet är det bara people people people. Jobbar som fritidsledare för den som undrar. Och utöver det så studsar jag runt på några gympass i veckan och rider varje lördag på ridskola. Det är typ veckans höjdpunkt men min ridskola är inte så fantastisk tyvärr :( Blir smått avundsjuk när en läser peppes blogg och märker hur nice det kan vara på ridskolan och hur mycket mer en kan få ut av det. Påtal om Peppe så har du inte läst "Livet & patriarkatet" ännu så är det dags att gå till en bokhandel eller bibba och hugga in. 

Spenderade en vecka i Norge, Oslo i oktober och gillade starkt. Gick en utbildning vid namn BiTriMulti (google it) som var super bra. Träffade folk från nästan hela Europa och tog ett stort kliv ur bekvämligheten. Det kändes nyttigt för Skövde har gjort mig ganska passiv samt visat fula sidor av människor som gjort mig osäker och tvivlande på mig själv.

Ikväll skall jag käka middag med Andreas, Linda och Sami :) Woop! Kanske t.o.m dricka något bubbligt om jag är riktigt kreisi.

04.11.2017 kl. 14:49

back to 0,

Ruset har lagt sig, kicken är över.
Vad händer nu.
Vad blir det till nästa.
Går det ens att nöja sig?
Frågor i mitt huvud.
Likgiltig.
 
14.09.2017 kl. 23:18

det brinner i mitt huvud,

Tänker inte på något annat än hästar och ridsport.
Eftersom jag är en person som tänker och funderar, analyserar allting jämt och om och om igen i mitt huvud blir det ganska tungt. Just nu väntar jag på att få plats i en annan grupp än den jag testade förra lördagen på ridskolan. Det blev ett totalt fiasko. Jag försträckte mig i ryggen så kunde inte andas när jag väl kom upp på hästen. Gruppen skulle vara för "ganska nybörjare", alltså folk som ridit lite (skritt, trav) och kan tränsa, sadla själv. Detta var då inte fallet och fick ett otroligt oproffessionellt bemötande. Hoppade av efter kanske en kvart och grät mig tillbaka till stallet, så jävla ledsen över hur dåligt det blev. Kan saker aldrig komma utan någon motgång eller något som blir fel? Vore ganska gött att inte genast behöva lägga "fighter" växeln i men vad har en för val när det fan brinner i hjärtat och huvudet på mig. Jag vill bara rida, jag vill bara ha en häst och jag vill ha det nu. I mina tankar är jag ju redan där, jag har sprungit hela vägen fram redan men i verkligheten är jag bara en liten nolla ännu. 

31.08.2017 kl. 00:21

någon form av vemod,

Är små ledsen för snart är min semester slut :(
Den har varit bra men också tung.Hade helt sjuk kroppsångest i början och mådde dåligt flera dagar över det, nu har det stillat sig ungefär en vecka tillbaka men varje dag är en dag då jag försöker kämpa emot mina elaka tankar. Bröllop avklarades i helgen och det var så fint <3 och även sjukt rolig fest efteråt. Är så glad för att Linda finns i mitt liv. Insett att Skövde inte är all bad som det ibland känns men beslutet har formats sig under semestern och jag skall röra mig härifrån en tid ivf. Bästa denna sommar är ju ridningen! Fick idag veta att jag har en plats på ridskolan och börjar där den 26.8 alltså dagen innan jag blir 26 år. It's never too late!

16.08.2017 kl. 22:43

kom snabbt och gå snabbt,

Snabbt, snabbt måste det gå innan jag tappar lusten.
Detta kan väl figurerar i olika sammanhang.
Men nu tänker jag på skrivandet.

Läser Kalmars jägarinnor och avundas sättet författaren
skriver på, alla beskrivningar och att en inte riktigt får ett
grepp om karaktärerna men att de ändå känns så nära.

Försöker verkligen varva ner men det går inte, inte ännu.
Skickar till kompis på whatsapp och oroar mig.
Detta är tydligen återkommande varje år men är total blind
för mig själv. Så kanske det släpper om någon vecka,
precis tills när jag skall börja jobba igen.

<3

26.07.2017 kl. 13:25

Finlandssvensk borttappad i Sverige, 27 och ofta med känslorna på ytan.

Senaste kommentarer

04.09, 09:35vänder på ångest, av H
15.01, 19:37en parentes, av Jennifer
10.01, 14:16en parentes, av h